Detta är en sann historia och om du inte skickar detta vidare har du ingen själ!!! Mitt namn är Chris, jag är 3 år. Mina ögon är svullna…jag kan inte se. ... ... ... ... Jag måste ha varit dum, jag måste ha varit dålig, vad hade annars hade gjort min pappa så arg? Jag önskar att var bättre, jag önskar att jag inte var ful, då kanske mamma fortfarande ville kra...ma mig. J......ag kan inte göra någ............ot fel, jag kan inte prata alls annars är jag inlåst, hela dagen. När jag är vaken är jag ensam, huset är mörkt, mina föräldrar är inte hemma. När min mamma kommer hem försöker jag vara snäll, så jag kanske bara får ett slag ikväll. Jag hörde precis en bil, min pappa är tillbaka från Charlie´s bar. Jag hör honom svära. Han ropar på mig. Jag trycker mig mot väggen, jag försöker gömma mig från hans elaka ögon ”jag är så rädd” Jag börjar gråta. Han hittar mig gråtandes. Han kallar mig fula ord, han säger att det är mitt fel att han lider på jobbet. Han slår på mig och skriker ännu mer åt mig. Jag tar mig äntligen lös och springer mot dörren. Han har redan låst den, jag vrålar. Han tar mig och kastar mig mot den hårda väggen, jag ramlar ner på golvet, mina ben är nästan brutna och min pappa fortsätter att kalla mig fula ord. ”Förlåt!” skriker jag men det är försent… hans ansikte har redan förvridits till en nästintill okändbar skepnad. Känner smärtan igen och igen och igen, Åh snälla gud, ha förbarmande och låt det ta slut! Han slutar och går mot dörren. Medans ligger jag där orörlig, utsträckt över golvet. Mitt namn är Chris och jag är 3 år, ikväll dödade min pappa mig... Och du kan hjälpa, smärtar mig in i själen om du läser detta och inte skickar vidare. Minst 5 barn varje dag runt hela världen dör på grund av barnmisshandel…. Kopiera detta och lägg in det på era bloggar också


- Posted using BlogPress from my iPhone